Efter fyra extra år har nu vår kära kollega Leif Ekström bestämt sig för att gå i pension. Det blev inte vid 58 år, som är en möjlighet efter många års operativ tjänst, utan vid 62 år.
Det är med visst vemod, det har varit en process att besluta sig att ta steget och gå i pension. Det har alltid varit lätt att gå till jobbet. Jag kommer att sakna alla kollegor – det har varit som en stor familj med gemenskap och kamratskap. Räddningstjänsten Jämtland är ett stort förbund med många engagerade medarbetare som det varit roligt att arbeta med.
Parallellt med jobbet inom räddningstjänsten har jag utbildat mig till skogsmästare. Det fanns inga jobb inom kåren i Jämtland 1990 så jag hamnade först i Stockholm som brandman. Vi var 500 sökande till 8 fasta tjänster och det gick vägen! Jag pendlade till Stockholm under tolv år, det var svårt att lämna Jämtland men tack vare att jag jobbade dygn så gick det ändå bra.
Vi fick vårt första barn 2001 och då ville jag tillbaka till länet. 2002 blev det civil räddningstjänst hos Flygvapnet på F4 så då sökte jag dit. Vi var då två personer som så småningom utbildades till Flygvapnets första civila insatsledare i Sverige. 2006 lades F4 ner och i samband med det fick jag ett erbjudande om tjänst på räddningstjänsten i Östersund som brandinspektör kombinerat med att vara styrkeledare och insatsledare.
De senaste åren har jag varit Teamchef för en av styrkorna på Östersunds station och har åkt som både styrkeledare och insatsledare på larm. I tjänsten ingår vissa funktionsområden. De områden jag har varit engagerad i har främst varit skogs- och markbrand, farliga ämnen och flygräddning. De senaste åren har jag jobbat med ett projekt för att utveckla våra räddningsvärn.
Insatser jag minns speciellt är exempelvis skogsbränderna 2018. Då var jag ute i två veckor i sträck och jobbade i Hammarstrand samt Fågelsjö som blev den tredje största branden i modern tid. Sen har det varit många händelser och stora bränder både i Stockholm och runt om i Jämtlands län. Exempel är branden på Brunflobadet, Slakteriet i Östersund, Bageriet i Åsarna och Pelle och Lisa i Valne. Sen har det varit många tragiska olyckor. Man har sett mycket men gör också jobbet, och väljer det här arbetslivet, för ett högre syfte – att hjälpa till och göra skillnad.
Några saker som har förändrats under dessa år är bland annat att vi är mycket mer noga med att inte utsätta oss för giftiga ämnen. Förr var vi ganska noga med att inte andas in brandrök men kunde vara sotiga på händer och i ansiktet efter insatser. Nu i och med arbetet med ”Friska brandmän” så tas det på större allvar. Det önskar jag att vi hade gjort tidigare. Det är även skillnad på olyckorna, bilarna har utvecklats och det är färre olyckor med svårt fastklämda personer. Vi har också blivit bättre på att ta hand om den psykiska biten med allt vi får se och uppleva. Det är viktigt att vi får lätta på ryggsäcken och prata om vad som hände på en insats tillsammans genom vår kamratstödsorganisation.
Jag har haft flera förebilder under åren – brandmän, brandbefäl och lärare på de olika utbildningarna. Det är viktigt att vara lyhörd i det här yrket. Som brandbefäl har jag velat ta till mig av förslag och idéer från mina kollegor, det finns många olika sätt att lösa en uppgift på. Det kan vara utmanande att fatta snabba beslut, ibland med bristande underlag, därför är det avgörande att man vågar lita på sitt arbetslag. Som ledare måste man också vara beredd att ta ansvar och stå fast vid sitt beslut, även när det inte finns tid att överväga alla alternativ.
Nu ser jag fram mot att disponera min egen tid. Jag hoppas det blir mer tid för att ta hand om skogen och gården i Ångsta och fritidsintressen som paddling, topp- och längdturer på skidorna, långfärdsskridskoåkning och annan träning. Jag hoppas också få mer tid att hälsa på mina barn som är utspridda i landet sedan en tid tillbaka. Min son jobbar inom marinen som röjdykare och min dotter inom polisen som RLC-operatör. De kanske har fått viss inspiration genom det som blev mitt yrkesliv…
Stort Tack för ditt engagemang, dina insatser och den glädje du spridit till oss kollegor Leif! 
